PihPih-öarna, en båtutflykt

Båtutflykt

Igår åkte vi med barnen och en annan familj till PiPi-öarna. Två öar, varav den ena är bebodd. De var betydligt mindre än vad jag hade väntat mig, men också trevligare, vilket var en glad överraskning. Som vanligt var pick up bilen sen, och våra vänner vågade inte vänta längre när det gått över 20 min efter utsatt tid och båten skulle gå kl 08.00.

Båtarna håller aldrig tidtabell

Vi valde att vänta. Och vänta. Det positiva är ju att båtarna sällan avgår innan alla kommit, vilket i och för sig innebär att de aldrig går i tid. Typ aldrig. Vi har gjort en del båtresor utan och med barn i Thailand, och en sak är säker. Tro aldrig på tidtabellen. De kortare resorna, som ska ta ca en timme, de stämmer oftast sånär som på en halvtimme. Men turen mellan Koh Lanta och Koh Lipe ska ta tre timmar enligt tabell, den tar sju timmar vet jag av erfarenhet. Alltså: ta inte med några barn på långa båtturer. Det brukar vara väldigt varmt under däck, och på däck finns det inte alltid tak vilket innebär gassande sol i sju timmar eller så dieselångande 40-gradig luft en hel dag. Kan ta knäcken på vemsomhelst.

En anemonfisk, något suddig, från en av våra dykturer

Att ta med sig

Vi tog med en vattenflaska, några drickyoghurt och badkläder, that´s it. Allt annat finns att köpa såsom mat och dryck. Vi åt pasta till lunch. Mina förväntningar var minst sagt låga eftersom maten med västerländsk inriktning kanske inte alltid smakar som man tänkt sig. Men jag blev glatt överraskad! Bra pasta med pesto, kidsen fick en gigantisk hamburgare och allt var vällagat och gott. Bra priser dessutom, bättre än på Lanta. Konkurrensen har uppenbarligen tagit sig till nya höjder.

Tsunamin år 2004

Jag tänkte mycket på Tsunamin år 2004 när jag låg där på stranden med familjen. Här befann sig människor, inte ont anande, och badade precis som vi gjorde. Att plötsligt befinna sig i ett inferno av vatten och bråte med sina barn, utan att kunna göra någonting för att komma undan, måste varit helt obeskrivligt fruktansvärt. Bukten är förödande vacker men bär på en mörk historia som inte är längre än åtta år bort. Såhär i jultider går mina tankar till de som befann sig här då och som nu saknar någon från händelserna julhelgen år 2004.

Vi spenderade en dag på ön, köpte ice coffe i en matbutik, badade, promenerade och kunde konstatera att det är en annan medelålder (lägre) här än på Lanta där barnfamiljerna fullständigt dominerar. Det var fint, trevligt och mysigt, men på ett annat sätt än där vi bor under semestern. Jag hade gärna stannat ett helt dygn för att hinna snorkla och se lite mer av naturen. Det finns hajar på revet utanför long beach. De är där före tio på morgonen och efter tre på eftermiddagen. Nåja, hur som helst hade vi en bra utflyktsdag med rimligt långa restider på drygt en timme åt vardera håll.